Kontaktinformation
Universitetsdjursjukhuset vid SLU
Smådjurskliniken
Besöksadress: Ultunaallén 5A, 756 51 Uppsala
Leveransadress: Box 7040 750 07 Uppsala
Tel: 018-67 26 80
Epost: smadjur@uds.slu.se
Fax: 018-67 29 55
Öroninflammation hos hund
Senast ändrad: 16 juni 2020
Öroninflammation (otit) är ett vanligt problem bland hundar. Här finner du information om symtom, behandling och komplikationer i samband med öroninflammation. Det går inte att jämföra öroninflammation hos barn med hundens sjukdom. Barn får infektioner i svalget som går vidare ut i mellanörat. Hos hund är sjukdomen att betrakta som ett hudproblem som börjar i yttre delarna av hörselgången och bara i långt gångna fall når in till mellanörat.
De vanligaste mikroorganismerna vi hittar vid en öroninflammation hos hund är jästsvamp och bakterier. Dessa förökar sig inte i ett friskt öra, det måste finnas faktorer som gör miljön gynnsam för att en infektion skall kunna utvecklas. En vanlig orsak är allergier som gör örat varmt, rött, svullet och därmed trångt och fuktigt. En annan orsak är hundens anatomi, extremt tunga hängande öron med riklig pälsväxt har betydligt sämre luftning av hörselgången. En tredje orsak kan vara annan hudsjukdom, till exempel onormal mjällbildning i huden eller hormonella rubbningar som påverkar hudkvalitén. Främmande kroppar, t.ex. gräsagn, kan också utlösa en öroninflammation.
Symptom
Hunden visar att öronen kliar genom att ruska på huvudet eller krafsa med baktassarna. Kanske har hunden så ont att den skriker till då halsbandet dras över huvudet. Det går ibland också att se att ytterörat är rödare än vanligt och att huden inte har sin vanliga släta, lite blanka yta. Onormalt mörkt brunsvart eller gulaktigt sekret eller öron som luktar illa kan vara symptom på öroninflammation hos hund.
Behandling
Det är viktigt att snabbt söka veterinär vid tecken på besvär från öronen. I bästa fall har bakterierna inte hunnit etablera sig och hunden kan få behandling utan att vi behöver ta till antibiotika. Veterinären tittar ned i öronen med ett otoskop och tar prov som bedöms i mikroskop. Utifrån resultatet av detta kan undersökningen utökas med en bakterieodling. Ibland behöver öronen spolas under narkos för att kunna bli friska igen. Om trumhinnan är trasig kan det bli aktuellt med antibiotika i tablettform, men en lokal behandling med rengöring och droppar är alltid nödvändig. Avsvällande och antiinflammatorisk behandling krävs också. Dessutom frågar veterinären om andra hudproblem och tidigare öroninflammationer, för att bilda sig en uppfattning om ifall en allergi kan ligga bakom besvären.
Behandlingen skall pågå tills örat är fritt från mikroorganismer och tecken på inflammation.
Återbesök är mycket viktigt eftersom en behandling som avbryts i förtid eller inte följs upp med efterbehandlingar riskerar att medföra ett snabbt återfall eller i värsta fall komplikationer.
Återkommande öroninfektioner som inte behandlas korrekt från början kan även leda till att hunden i slutändan kan drabbas av multiresistenta bakterier.
Komplikationer
Om inflammationen får pågå under en längre tid utan behandling är det risk för att örat drabbas av en stenos, vilket innebär att hörselgången förkalkas och svullnar igen så att ingen passage längre är möjlig. Enda boten i dessa fall är ett omfattande kirurgiskt ingrepp. Om en öroninfektion tar sig förbi trumhinnan in i de djupare delarna av örat kan hunden få symtom av neurologiskt slag med snett buret huvud, balansproblem och påverkan på ansiktets nerver. Det är därför viktigt att inte vänta för länge med att söka veterinärvård om du misstänker att hunden har drabbats av en öroninfektion.
Återkommande öroninfektioner har alltid en underliggande orsak, t.ex. allergier. Om din hund får återkommande problem och tidigare har behandlats med antibiotika, använd EJ överbliven medicin igen utan att konsultera veterinär, risk finns att de bakterier som fått fäste denna gång är resistenta och att denna behandling endast driver resistensen mer.
Kontaktinformation
Sidansvarig: hanna.backstrom@uds.slu.se
