PFAS är skadliga kemikalier som vi människor kan få i oss genom till exempel dricksvattnet. Vid SLU har forskare tagit fram en metod som förbättrar reningen av PFAS i dricksvatten genom att kombinera så kallad nanofiltrering med ytterligare filtrering. När ett nytt dricksvattenverk ska byggas i Uppsala tar man hjälp av SLU-forskarna.
På grund av sina vatten- och fettavvisande egenskaper används PFAS i allt från kläder till brandskum. Ämnena är svåra att bryta ner och idag hittar man PFAS i blodet hos nästan alla människor.
- Här i Uppsala finns PFAS i stora delar av det grundvatten som ska användas för att producera dricksvatten. Det beror på flera decenniers användning av brandskum under brandövningar, berättar Vera Franke, som är doktorand i forskargruppen organisk miljökemi vid SLU. I sitt projekt arbetar hon med att utveckla effektivare metoder för att rena dricksvatten från PFAS.
Nanofiltrering räcker inte
En metod som används idag vid rening av dricksvatten är nanofiltrering, det vill säga att vattnet passerar genom ett membran med extremt små porer. Den här typen av rening är väldigt effektiv. Metoden används för att filtrera bort bland annat läkemedelsrester och organiskt material.
Nackdelen med nanofiltrering är att ungefär tio procent av vattnet inte kommer igenom membranet. Vattnet som blir kvar kallas "retentatvatten" och innehåller alla ämnen som är för stora för att ta sig igenom membranet, som till exempel PFAS. När ett retentatvatten är förorenat med PFAS behöver det behandlas innan det kan släppas ut.
- I våra studier har vi kompletterat nanofiltreringen med ytterligare rening av vattnet genom olika typer av filter. Tanken är att PFAS fastnar på filtren så att vattnet renas och kan släppas ut. Filtren skickas sedan till förbränning eller återanvänds, berättar Vera Franke.
Kol och jonbytare fångar PFAS
Forskarna har testat bland annat kolfilter och jonbytarmassa som filtermaterial. I ett kolfilter fastnar PFAS på kolpartiklarna. I en jonbytarmassa fångas istället PFAS-molekylerna upp och i utbyte avges ofarliga joner till vattnet.
- Vi såg att kolfiltren och jonbytarmassorna gav en effektiv rening. Men båda materialen blir mättade och måste bytas ut ganska ofta, vilket blir dyrt i längden. Vi arbetar därför hela tiden med att försöka hitta ännu effektivare filtermaterial, säger Vera Franke.
SLU hjälper till med nytt vattenverk
Under år 2021 ska Uppsala vatten och avfall börja bygga ett nytt dricksvattenverk för att fylla behovet av mer dricksvatten i Uppsala när kommunen växer. Vera Frankes forskargrupp har ett tätt samarbete med företaget och är med och utvecklar de reningsmetoder som ska användas i det nya vattenverket.
- De kommer att använda nanofiltrering som huvudsteg i behandlingen av dricksvattnet i det nya verket. De övriga stegen i reningen är inte helt fastställda än, berättar Vera Franke.
Text: Ylva Sjöblom
