Kontaktinformation
Karin Ahrné, fjärilar
ArtDatabanken, SLU
karin.ahrne@slu.se, 018-672683
Fjärilar att leta efter
Senast ändrad: 08 maj 2019
Här listas arter vars förekomst och utbredning vi behöver hjälp med att kartlägga för att bättre kunna utvärdera deras status för rödlistan. Samtliga är arter som är möjliga att hitta och känna igen. Rapportera fynd via Artportalen. Bifoga helst bild så att fyndet går att validera i efterhand. Om ni återbesöker tidigare kända lokaler utan att hitta arten rapportera gärna som ”ej återfunnen”, eftersom detta också är viktig information.
Ängsnätfjäril
Ängsnätfjäril Melitaea cinxia var tidigare en ganska allmän art i landet, men har minskat kraftigt och hittas numera främst längs kusterna, på Öland och Gotland och fläckvis i Syd- och Mellansverige. Arten tycks ha försvunnit från många av sina tidigare inlandslokaler, och har även minskat successivt längs kusterna.
Kännetecken: Fjärilens ovansida är orange till sandfärgad med svart nätmönster. I bakvingarnas bredaste orange tvärband finns nästan alltid en svart fläck i varje cell. Bakvingens undersida är gräddfärgad med två svartkantade orange tvärband. I det yttersta finns en svart fläck i varje cell. På Gotland finns underarten winbladi som är mindre och ljusare.Vingspann: 37-46 mm, hos underarten winbladi 33 mm (hane) och 35-39 mm (hona).
Habitat: Förekommer på torra sandiga marker som torrängar, klippängar på kalkrik mark, strandängar och alvarhed på Öland och Gotland. På fastlandet främst på sandiga och grusiga stränder längs väst- och östkusten. Fjärilen är en flitig blombesökare.
Värdväxt: Larverna lever främst på axveronika (Veronica spicata) och svartkämpar (Plantago lanceolata), men kan även utnyttja gulkämpar (Plantago maritima) som värdväxt.
Flygtid: Från slutet av maj i sydligaste Sverige, och ungefär från mitten av juni till mitten av juli i skärgårdsmiljö, på Gotland och längre norrut.
Ängsnätfjäril Melitaea cinxia. Foto: Sven Birkedal
Hedpärlemorfjäril
Hedpärlemorfjäril Argynnis niobe har minskat kraftigt under en längre tid, men kan lokalt vara allmän. Den hittas främst längs södra Sveriges kuster och på Öland. Det finns få sentida fynd från västkusten. Kännetecken: Fjärilen är orange till blekare gulorange med svarta teckningar. Har oftast sex fläckar innanför framvingens ytterkant och fyra till fem fläckar innanför bakvingens ytterkant. På framvingens undersida är de trekantiga utkantsfläckarna antingen distinkta eller diffusa. Det finns två former av arten, den vanligare nominatformen har övervägande gula pärlemorfläckar medan formen eris har silverfläckar på bakvingens undersida. Arten kan förväxlas med skogspärlemorfjäril Argynnis adippe vilket gör det extra viktigt med fotobelägg. Vingspann: 41-52 mm
Habitat: Arten är tämligen sällsynt på sandhedar, öppna sandiga torrängar och på klippängar med låg vegetation, men där den förekommer är den ofta talrik. Den är också beroende av tillgång till nektarkällor eftersom fjärilen är en flitig blombesökare.
Värdväxt: Larverna lever på styvmorsviol (Viola tricolor) och ängsviol (Viola canina).
Flygtid: Från slutet av juni till början av augusti.
Hedpärlemorfjäril Argynnis niobe. Foto: Sven Birkedal
Kattunvisslare
Kattunvisslare Pyrgus alveus har alltid betraktats som sällsynt i landet, men förefaller ha minskat i stora delar av sitt utbredningsområde och förekommer endast mer utbrett på Gotland.
Kännetecken: Det vita tvärbandet mitt på bakvingens undersida är brett och har en jämn innerkant. Bakvingens undersida är brun med en gulgrå nyans. Fläckarna på ovansidan av bakvingarna är diffusa. Förväxlingsarter är främst smultronvisslare, P. malvae, och backvisslare, P. armoricanus, men de flesta visslare är lika varandra vilket gör det extra viktigt med fotobelägg. Vingspann: 26-29 mm
Habitat: Förekommer tämligen sällsynt på torrängar med stenblock eller klipphällar och annan stenig mark som alvarmark, rasmarker, grustäkter, sten- och kalkbrott. Föredrar sydläge och påträffas även i liknande miljöer i kraftledningsgator. Fjärilen flyger snabbt och är därför lätt att förbise. När den vilar är det oftast på sten eller grus och den besöker gärna lågväxta blommor.
Värdväxt: I sydöstra Sverige och på Gotland är ljus solvända, Helianthemum nummularium, och ölandssolvända, H. oelandicum, värdväxter. I övriga Sverige saknas solvändeväxter på flera lokaler så där måste arten ha andra värdväxter. Det finns osäkra äldre litteraturuppgifter som också anger jungfrulinväxter, Polygala spp., småborrar, Agrimonia spp., och fingerörter, Potentilla spp. som värdväxter.
Flygtid: I södra Sverige flyger fjärilen mellan mitten av juli och mitten av augusti. Längre norrut i Medelpad och andra delar av fastlandet börjar flygperioden ofta redan i slutet av juni och pågår till mitten av augusti.
Kattunvisslare Pyrgus alveus. Foto: Sven Birkedal
Silversmygare
Silversmygare har tidigare funnits i hela Sverige, men bedöms ha minskat inom stora delar av sitt utbredningsområde. I fjälltrakterna förekommer underarten fjällsilversmygare catena.
Kännetecken: Framvingarnas ovansida är orange med breda brunaktiga kanter och flera ljusa fläckar nära vingens spets. Honan är mörkare och har tydligare ljusa fläckar än hanen. Hanen har ett tydligt svart doftfjällsstreck på framvingens ovansida som saknas hos honan. Baksidans ovansida är brunorange med ljusa fläckar och dess undersida är olivgrön med vita fläckar. De vita fläckarna på bakvingens undersida skiljer arten från andra smygare. Bilden visar nominatformen av silversmygare Hesperia comma comma, underarten catena är mindre och mörkare. Vingspann: 25-32 mm
Habitat: Arten förekommer på torrängar med kort vegetation, gärna i klippig terräng nära kusten. Den påträffas även på sandfält och i grusgropar och den nordliga underarten flyger i stenig terräng, skogsöppningar och längs älvar.
Värdväxt: Larvernas värdväxt är främst fårsvingel Festuca ovina, men den kan även utnyttja andra gräs som bergven Agrostis vinealis, borsttåtel Corynephorus canescens, rödsvingel Festuca rubra och engelskt rajgräs Lolium perenne. Underarten catenas värdväxt är okänd. Fjärilarna besöker gärna åkervädd Knautia arvensis, krisslor Inula spp., tistlar Cirsium spp. och klintar Centaurea spp.
Flygtid: För nominatformen normalt från slutet av juli till början av september och oftast tidigare för underarten catena från slutet av juni till slutet av juli.
Silversmygare Hesperia comma. Foto: Sven Birkedal
Litteratur för artbestämning:
Eliasson, C. U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckel till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae – Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Fältnyckeln Dagfjärilar. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. 2006.
Rapportera till Artportalen
Läs mer om arterna i Artfakta
Kontaktinformation
Sidansvarig: cecilia.nordstrom@slu.se