Fjäll

Vilka fjälltyper har vi i Sverige?

En ofta använd indelning av fjällen (förutom våtmarker, sjöar och vattendrag) är att dela in dels efter tjocklek och varaktighet av snötäcket, dels efter växtsäsongens längd och markfuktighet. Utöver detta kommer flera faktorer som markkemi (t.ex. kalkinnehåll), frostprocesser (t.ex. solifluktionsmark, palsar) och lutning m.m. Resultatet blir en grov indelning i naturtypsgrupperna:

• glaciärer
• extrema snölegor
• klippor
• rasmarker/branter
• substratmarker (t.ex. blockmark)
• fjällhedar (indelat i vindblottor, läsidor, snölegor)
• alpina gräsmarker (indelat i vindblottor, läsidor, snölegor)
• buskmarker (t.ex. videbuskmarker)

Nyttjande av fjällen

Människan har under flera tusen år levt och verkat i området. Under de senaste 400–500 åren har samerna bedrivit renskötsel och i de lite mera låglänta fjällområdena har bönder haft hästar, kor, får och getter i över 500 år. Även om det förmodligen är nyttjandet av fjällen som betesmark som har haft störst påverkan på fjällen i sin helhet, finns det också annat som har haft en effekt på lokal och regional nivå, inte minst den storskaliga gruvdriften som bedrivits och i många fall fortfarande bedrivs på flera platser som påverkar fjällmiljön. Under de senaste decennierna har det också satsats mycket på turism, med uppföranden av turistanläggningar och utbyggnad av vägnätet som direkta följder. Konsekvenserna av detta är att det ibland är svårt att idag skilja de arter som invandrat och spritt sig naturligt från sådana där spridningen skett via människans aktiviteter. Den mosaik med olika slags livsmiljöer vi idag ser i fjällen är ofta resultat av en kombination av naturliga processer och mänsklig påverkan.

Har du frågor om fjäll kontakta Wenche Eide