Hur mår havet?

Senast ändrad: 25 april 2017
artdatabanken.se_hav_Johan Samuelsson.jpg

Många naturtyper i haven och kusterna är hotade. Rödlistan 2015 visar att andelen rödlistade arter i havet är större än i andra miljöer. Det är alarmerande eftersom en stor del av Sveriges och världens biodiversitet är knuten till havet. Kustnära naturtyper som t.ex. laguner har sämst status medan t.ex. öar och skär har bättre status.

Nyttjande av havet

Havet betraktades länge som en oändlig resurs som kunde ta emot hur mycket näring och gifter som helst, och där man kunde fiska utan begränsning. Nu vet vi att det skett och fortfarande sker omfattande förändringar i havsmiljön och att det globala fisket hotar många arter. Det gäller även för Sverige där fiskarna uppvisar den sämsta trenden bland alla artgrupper i 2010 års rödlista. Ett alltför storskaligt fiske har inte bara påverkat mängden fisk och sammansättningen av olika arter, utan också våra naturtyper i havet. Bottentrålning efter fisk och skaldjur har lett till en storskalig förlust av arter och naturtyper. Dessutom har övergödningen i Sveriges havsområde orsakat minskade tångskogar samt syrebrist med förlust av naturtyper på djupa mjukbottnar som följd.

Största hoten

De största hoten mot våra hav är övergödningen och det intensiva fisket som medfört storskaliga förändringar av de marina ekosystemen. Miljögifterna är många och hotar hälsan både för många arter i havet och för människor som konsumerar fisk. Exploateringen i havsmiljön ökar också i form av båttrafik och anläggningar som kablar, ledningar och vindkraftverk. Relativt nya men mycket oroande hot är uppvärmningen och försurningen av havet till följd av ökad koldioxidhalt i atmosfären. Uppvärmningen gör att vi får en förändring i artsammansättningen och ökar risken för att främmande arter vandrar in och etablerar sig här. Försurningen hotar alla arter med ett inre eller yttre skal av kalk, t.ex. många plankton, kräftdjur, musslor och tagghudingar.

Fakta:

Sveriges havsmiljö extra sårbar

De flesta arter är anpassade antingen till sött eller salt vatten. Våra hav består till stor del av bräckt vatten vilket gör att relativt få arter kan leva här, och att många arter blir extra känsliga. Den smala passagen till Östersjön gör vattenutbytet långsamt och risken för syrebrist blir därmed högre. Det tar ca 30 år att byta ut allt vatten i Östersjön, vilket gör att det tar lång tid innan vi kan förvänta oss stora förbättringar.


Kontaktinformation

Anna Westling, Naturtypsansvarig hav och marina miljöer
ArtDatabanken, SLU
anna.westling@slu.se, 018-672227

Christina Halling, Naturtypsansvarig hav och marina miljöer
ArtDatabanken, SLU
, 018-671210

Sidansvarig: cecilia.nordstrom@slu.se