Universitetsdjursjukhuset

Råd vid sjukdom hos sällskapsdjur

Salmonella hos katt

Salmonella är en zoonos

Infektion med salmonellabakterier är en av våra mer kända och viktiga zoonoser, dvs. sjukdomar som överförs mellan djur och människa.

Infektion med salmonella är vanligt förekommande över hela världen, men inte så vanligt i Sverige.

Fågelbord en tänkbar smittkälla

Vintern 1999 påvisades det första salmonellautbrottet hos utekatter i Sverige. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) bedömde 1999 i samarbete med Folkhälsomyndigheten, att det fanns ett samband mellan fallen hos fåglar, katter och människor och att småfåglarna var den sannolika smittkällan. Salmonellainfektion har fortsatt årligen påvisats hos ett större antal katter och småfåglar under senvinter/vårvinterperioden då stora mängder småfåglar samlas kring fågelborden. En del av de fåglar som infekteras är också försvagade efter vintern, och dör av infektionen. Både självdöda och levande småfåglar samt deras avföring utgör en smittrisk för andra djur och människor.

Symtom

Typiska symtom vid en kraftigare salmonellainfektion hos katt är feber, aptitlöshet, kräkningar och diarré. Diarrén kan vara blodig, och den drabbade katten kan snabbt bli mycket uttorkad. Riktigt sjuka katter kan dö till följd av sin infektion. Många katter får dock endast milda symtom som snabbt går över och en del katter visar aldrig några symtom. Katter tillfrisknar som regel på egen hand från en salmonellainfektion. En del katter blir dock som nämnts ovan allvarligt sjuka och de behöver understödjande veterinärvård, ibland under en längre tid. Det finns många olika sjukdomstillstånd som kan ge upphov till de symtom som beskrivits ovan och som vanligt måste veterinär uppsökas för undersökning och behandling om en katt visar symtom på sjukdom.

Generella hygienråd vid salmonellainfektion hos katt:

  • Noggrann handtvätt efter rengöring av kattlåda och vid hantering av den sjuka katten, till exempel då kräkningar torkas upp. Katten skall inte vistas på matbord, diskbänk, i skafferi eller andra ytor med anknytning till livsmedel. Diska kattens tillbehör separat med en diskborste som inte används till tallrikar, bestick och andra hushållsredskap.
  • Salmonellapositiva katter bör inte vistas i utrymmen där foder till andra djur förvaras, eller i till exempel ladugårdar. Hur stor smittspridningsrisken i realiteten är i sådana fall är idag inte känd.
  • Inomhusvistelse tiden närmast efter att kliniska symtom har setts hos katten kan vara aktuellt, för att förhindra att en redan nedsatt katt jagar och äter ytterligare salmonellainfekterade fåglar, samt för att kattägaren skall kunna bedöma kattens status och eventuella behov av ytterligare vård.
  • Infektionsdosen (mängden bakterier som behövs för att få sjukdomssymtom) är oftast hög och för att sjukdomssymtom skall uppstå krävs oftast att bakterien först förökar sig i ett kontaminerat livsmedel. Mottagligheten för infektion varierar dock, bland annat är små barn, äldre och immunsvaga mer mottagliga och hos dessa kan infektionsdosen vara lägre. Det är därför motiverat att avråda från alltför nära umgänge katt och barn emellan, till exempel är det direkt olämpligt att en salmonellainfekterad katt sover i barnens säng, eftersom barn har svårt att i praktiken ta till sig och följa hygienråd.
  • Man bör inte glömma att vidta hygienåtgärder för att hindra smitta från andra/ursprungliga smittkällor, till exempel från småfåglar och fågelbord. Noggrann handtvätt rekommenderas efter arbete med fågelbord, liksom efter utfodring eller hanterande av småfåglar. Marken under fågelbord kan vara kraftigt nedsmittad och småbarn bör inte leka alldeles i närheten av utfodringsplatser för småfåglar.
  • Det bästa sättet att hindra salmonellasmitta till katt är att hålla katter borta från fågelbord. I praktiken är det förstås svårt att helt hindra en katt från att fånga och äta småfågel, särskilt som sjuka fåglar utgör ett lättare byte än vanligt.
  • Finns det flera katter i hushållet bör extra god hygien råda för samtliga under den tid som det finns en infekterad katt i hushållet. Detta gäller även om de andra katterna inte visar symptom.

Källa: SVA

Skotträdsla

Är din hund rädd för höga ljud?

Nyår ska vara en trevlig helg att fira men det kan också vara en mardröm om man har en hund om reagerar på höga ljud. Här kommer några tips på hur du kan hjälpa din hund.

1.Vänj din hund vid höga ljud. Det finns ljudklipp med olika ljud som kan vara skrämmande för våra hundar. På Youtube och Adaptil finns ljudklipp att använda för att vänja din hund. Börja spela upp ljudklippet på en låg ljudnivå och när du ser att hunden inte längre reagerar kan du höja volym en stegvis. Börja ljudträningen i tid! 2.Gå längre promenader med hunden dagarna kring nyår. En trött hund orkar inte reagera lika mycket och blir därmed inte lika rädd. 3.Lämna inte hunden. Om din hund är rädd och söker ditt stöd. Låt den då vara med dig där du är. 4.Täck fönster i de rum där hunden vistas med textilier som både dämpar ljud och ljusintryck. 5.Skapa en tryggplats för din hund. Bygg gärna en liten koja där din hund kan krypa in om den vill. 6.Lugnande aktivering. Att ge sin hund en Kong med något kladdigt i som den får slicka ur är bra, det är lugnande för hunden. 7.Res bort. Det finns flera hotell som erbjuder fyrverkerifria nyårsfirande där du tillsammans med din hund kan bo. Boka i god tid! 8.Receptfria preparat. Det finns receptfria preparat, bland annat feromoner som kan ge hunden en inre trygghet. Dessa säljs på kliniker och apotek. 9.Receptbelagda preparat. Det finns receptbelagda preparat att tillgå. Kontakta då din veterinär i god tid i fall ett veterinärbesök krävs innan recept kan skrivas ut. 10.Beteendeträning. Ta hjälp av en bra instruktör för att få hjälp med träningen. Börja i god tid på året, gärna på våren. 11.Om din hund svarat bra på ljudträningen så kom ihåg att fortsätta spela ljudfilerna varje år som en påminnelse om tiden som kommer och att det inte är farligt.

OBS! Glöm inte att katter och hästar också kan vara rädda! Låt utekatten och hästen vara inomhus vid tolvslaget för att minska risken att djuret springer bort om djuret blir rädd.

Publicerad: 16 januari 2018 - Sidansvarig: hanna.backstrom@uds.slu.se